Jag ska inte vara den som är den, utan tar helt sonika vid att svara på frågorna som numero uno:
1. Maud Olofsson som finansminister. Tanten skulle privatisera Riksrevisionen, bryta ett statligt monopol genom att införa konkurrerande konkurrensverk, och allmänt bjuda på osannolika lulz i fyra, ljuva år.
Vore det aktuellt skulle jag också vilja se Göran Persson som folkhälsominister. Att tala om vikten av nyttig skolmat med den kaggen mellan munnen och mikrofonen kommer mycket nära att vinna stora ironimedaljen. Eller Internet.
2. Pontiak, utan tvekan. "Hallå hallå, kan man få ordet, här, i Plenisalen, då?". 'Nuff said.
3. Jag vill se en statsminister av högsta kvalitet, en som lever upp till mina högt ställda, men rättmätiga, förväntningar (tänk på statsrådens hutlösa löner!). Som:
a. Är lika surmulet samtidsfientlig som jag;
b. Är lika arbetsskygg som jag;
c. Har lika nördiga intressen som jag, samt, viktigast av allt
d. Har lite stil. Stillösheten i riksdagen ser jag som ett av vår tids mest beklämmande problem!
När jag analyserar våra möjliga kandidater i ljuset av ovanstående, får jag först och främst inse att ingen tycks uppfylla anspråk [c.]. Vidare kan vi se att...
-Peter Eriksson visserligen har ett mycket stiligt skägg, men att (MP) slopade kravet på medborgarlön i sitt partiprogram häromåret. I mina ögon kvalificerar det honom till livstids utvisning ur matchen.
-(V) upprätthåller det beundransvära kravet på sex (6) timmars arbetsdag, men att Lars Ohly helt saknar stil. "Ingen klass!" dundrade Marx, "Ingen stil" säger Ohly och rycker på axlarna.
-(KD):s Grand Old Man, Alf Svensson slösar bort sin talang i EU-parlamentet, när han har ett sådant överflöd av stil som skulle kunna bli Sverige till nytta! Och en värdekonservativ måste väl ändå uppfylla [a.]?
-Amiral Dönitz, ursäkta, Gudrun Schyman, tycker betydligt bättre om arg 90-talsfeminism än dagens dialogsökande motsvarighet. Alltså [a.]. Dessutom är hon så rackarns välklädd att till och med jag, som helt saknar modeintresse, kan se det!
Detta lämnar oss alltså med det svåra valet mellan de två sistnämnda. Men då undrar jag, varför välja? Istället föreslår jag att vi, i likhet med både (MP) och den Romerska republiken, tillsätter båda som regeringschef! Här har vi banne mig ett radarpar som unisont kommer rynka på näsan åt moderniteten, och med så mycket gemensam stil att jag kan höra Idoljuryn utbrista "Osäljbart!" ända hit! Leve de tu! Schyman och Svensson, för Sverige i tiden!
4. Helt osökt från det sista utropet tar jag mig an frågan om nästa monark. Mitt svar, något oväntad kanske, blir definitivt: Carl XVI Gustaf!
Varför? För att nekrokrati är awesome, och nordkoreanerna inte ska få ha alla bra idéer för sig själva!
Till sist vill jag skicka en hälsning till våra förväntansfulla vänner i (PP) (för att Hollywood skulle skita knäck) och (SD) (för att samtliga svenska riksdagspartier skulle springa benen av sig)! Lycka till, Jimmie! Den här gången lyckad du säkert fylla de där kommunmandaten!
Så. Nästa man till podiet. Påfyllning, tack!